Svinigt värre…och the bystander effect…

Fenomenet kanske alltid har funnits men det är i modern tid det fick ett namn. I vårt moderna civiliserade samhället finns nu begreppet the bystander effect – på svenska kallad åskådareffekten. Och visst är det märkligt att det finns ett sådant begrepp. Överhuvudtaget! Och inte nog med det det finns en innebörd i det som är än mer skrämmande. The bystander effect visar att ju fler människor som ser eller vet om att någon far illa eller behöver vår hjälp, desto mindre blir sannolikheten att vi faktiskt hjälper till. Ja du läste rätt, ju fler som ser eller vet desto mindre är sannolikheten att vi hjälper till. Det är ju förfärligt. Det har visat sig att vi är rädda. Vi är rädda att avvika från gruppen, vi är rädda att kanske själva bli utsatta, vi är rädda för att göra fel, göra annorlunda, vi är rädda… Det är då dom får härja fritt. Människor som redan i livet blir till demoner. Män-niksor som tror sig ha rätten att fördärva, förminska, förödmjuka, den andra. Det finns människor som vill illa. Idag, igår och många andra dagar så berättas livshistorier om just detta. Det som nu väcker tankar och engagemang är SVTs Älska mig för den jag är, dokumentären om Josefin Nilsson. The bystander effect – många har vetat så länge, men han, som tagit sig rätten står kvar. Svinet som blir som uppblåst, svulstig äcklig när han skräms, fyller med skräck. Vad är det för fel? Och dom finns kvar. Han är bara en. Han är igår och idag, imorgon kommer det nya förövare. Har dom skrämt skiten inte bara ur den dom utsatt, utan även etablissemanget? Har dom brutit ryggraden även på själva systemet? Genom att dänga tillräckligt många i väggen så får man som man vill! Något triggar, något flyttar maktpositioner. Inte bara på dom drabbade bryts ryggraden, det som ska bära oss, utan på oss, vi som står bredvid, tysta, bekräftande…Vi bryts också, vi kan inte längre stå rakryggade och säga att vi gjorde vad vi kunde. Idag drar vi oss inte för något. Vi filmar den som dör, vi tittar på när någon misshandlas, vi byter sida av gatan när obehaget personifieras. The bystander effect. Tänk att det har ett eget namn! Ikväll ställs inte bara föreställningen in, ikväll läggs pjäsen ner. En ensemble får ta skott, inte han. Historien upprepar sig, inte bara där utan överallt. Man kanske skulle ha erbjudit honom hjälp för 20 år sedan, eller ställt det som ett krav…? Men det är lätt att vara efterklok. The bystander effect – ett obehagligt fenomen. Det är dags för handling. I Josefins ansikte ser vi så många fler kvinnor, andras berättelser som aldrig kommer berättas. Vi lever i en omvälvande tid, en tid där kommer bli än svårare att gömma sig. Så jag hoppas vi fortsätter att resa oss upp, göra våra röster hörda, vågar gå till handling, vågar bryta the bystander effect. Det är väl då och endast då vi blir starka nog att förändra världen… bless…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s