Vissa nätter…

Det är mitt i natten som tankarna kommer. Dom som kan få en skratta högt eller dom som kan få dig att rulla ihop i ett gråtande knyte. Och då snurrar det ordentligt. Vem är jag, vart ska jag ta mig, vem ska jag bli, är det värt det, har jag handlat rätt, fel, ja har jag handlat överhuvudtaget? Wow dom nätterna släpar sig fram i snodda lakan, ömma axlar och en klocka som hånfullt visar att det fortfarande är timmar kvar till gryning. Att gå upp hjälper föga och kanske är det vilsamt på något sätt att bara ligga kvar i sängen. Vad vet jag. Det är en välsignelse när solen kämpar sig upp över horisonten. Och nu äntligen en ny dag med nya möjligheter! Och så är det så märkligt för i samma mörker fast en annan natt så kan kreativiteten flöda och idéerna ligga som ett radband, väntandes på att bli rörda vid, klurade kring och satta på pränt. En natt som natt men med så olika innehåll. Ja livet är sannerligen förunderligt. Jag önskar fler av dom kreativa nätterna. Dom som lyfter på stenar som ännu inte blivit rörda, som går på djupet i medvetandet och lockar fram det som aldrig nås i dagsljus, i vardagsbuller, i arbetsrutiner. Du vet dom där idéerna som i mörkret är som mest ljusa men som upplysta av dagen måste taggas ner och filas på. I dom kreativa nätterna så blir inga utmaningar för stora eller några problem för svåra. Där i vårt undermedvetna finns dom flesta svaren. Svårigheten blir att ta med dom in i dagen. Oftast famlas dom bort när sömn blir till yrvakenhet och fokus blir på rutinerna och kaffebryggaren, ungdomar som ska till skolan och hunden som ska på dagens första promenad. Tänk om jag skulle ta mig tiden att samla ihop allt spännande från dom kreativa nätterna INNAN jag stiger upp. Ta mig tid att sätta på pränt, sätta i fack och kanske till och med unna mig att vara selektiv nog att välja en idé att ta med för dagen. För vips är dom borta. Det räcker med att fötterna sätts i golvet så bryts förtrollningen. Och som tur är gäller detsamma för mig när det kommer till dom där avgrundsdjupa nätterna. Dom där jag bara ligger, blickstilla, medans tankarna far i 1000-tals km per timme och allt blir skruvat, konstigt, enormt, energislukande. Destruktivt. Fötterna i golvet, och vips är spöken, hjärntroll och ångest som bortfluget. Livet är som sagt förunderligt och hjärnan fantastisk! Jag gick upp kl02.51 i morse, hade ett tåg att passa. Tåg försenat, med 2 timmar. Blev så förbannad så jag körde hem igen. Till en sjuk tonåring, en bajsnödig hund och en rolig arbetsdag med nya fina kollegor 620 km härifrån. I Uppsala. Men någon fick en kreativ idé, kanske en mörk natt om att vi kan jobba långt ifrån men ändå nära, med datorer, kameror och telefonen. tack för den goda idén! Nu skiner solen, det blir en bra dag! Nu ska jag koka varm choklad till mitt hjärta, ta ut den lilla lurven på promenad. Var rädd om dig! Bless…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s