ÄGG och JESUS…

Idag är det skärtorsdag. Veckan som gått har rymt både blåmåndag och dymmelonsdag. Begrepp som jag tänker är relativt okända för gemene man. Idag samlar Jesus sina lärjungar för en sista middag. Alla är där, en ska snart gå. I skydd av nattens mörker ska han dra sig undan och att förråda. Jesus är ödmjuk, han tvättar deras fötter och försöker på alla sätt förklara för dom , hans närmaste, vad som är på väg att ske. Förståelsen och insikten hos dom tolv är låg…Men det är väl så det är när vi inte vill ta in, inte vill acceptera, då stänger vi av. En skyddsmekanism som gör allt för att ta bort det som egentligen gör ont. Det som utspelar sig i berättelserna om Jesus dessa dagar är ett drama som täcker allt vad vi människor kan uppleva. Det enorma glädjeruset vid intåget i Jerusalem som snabbt vänds till avgrundsdjupt mörker. En spegling av vårt eget liv där vi förr eller senare drabbas av det som är svårt, oerhört smärtsamt, ja kanske till och med outhärdligt. Påskens berättelser ger mitt eget liv nya perspektiv, djup och bredd. Och det är viktigt att påminna sig där mitt emellan sillen, nubben och jag vet inte vilket ägg i ordningen. Allt det som hänt den senaste veckan gör berättelserna ännu viktigare. Dom är på allvar. Det handlar om ond bråd död, om svek och smärta, och det handlar om att livet kan komma åter, att kärleken till sist segrar, att ljuset tränger undan mörkret… för gott. Det är det som bär. Där står sig  gulliga gula kycklingar, sill och nubbe och handmålade ägg vid påskmiddagen ganska så slätt. Berättelsen, skeendet om Jesus liv, lidande, död och uppståndelse berör, långt in i min själ. Den ger mitt eget liv nya perspektiv och nyanser. Mening helt enkelt. Ikväll dukas altaret av, ljusen släcks, orgeln drar en lång suck då luften långsamt sipprar ut och tonerna dör. Kyrkorna förbereds för långfredag. På altaret finns endast rosor och en törnekrona. En påminnelse om förgänglighet, en påminnelse om människans brutalitet och vad vi är kapabla att göra mot varandra. Men också en påminnelse om gränslös kärlek och att det finns någon som gått före, att vi inte är ensamma i det som gör ont. Det är ännu inte dags att glänta på påskdagens dörr för att släppa in en gnutta ljus. Hoppas du får en fin påskhelg. Kanske i ljuset av berättelserna som är påskens centrum. Inte alls en tokig idé att klura lite på vad dom kan betyda för dig och vilket perspektiv dom kan ge till livet, inte minst i ljuset av vad vi som folk har fått uppleva den senaste veckan. Bless och pöss!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s