Vissa vägar väljer jag att gå ensam

Vilken fantastisk helg. Strålande sol, människor som vänder ansiktet mot solen. Jag är inget undantag. Långa promenader i mina drömmars stad med glittrande vatten och gnistrande snö. Och det bästa av allt: i njutbart sällskap. Du vet dom där människorna som fyller på dina depåer bara genom sin närvaro. Där har jag varit i helgen. Inte bara det, jag har stiftat nya bekantskaper också. Torsdagen på chef-och personalmässan i Kista gjorde intryck. En fredag i Falun gav mig många idéer och många goda skratt. Besöket på Faluns kommuns HR gav mersmak minst sagt! Så fyra dagar som jag tycker jag var värd. Det är inte alltid lätt att vara ledare. Lätt att säga svårt att göra. Medarbetare som kanske helst vill arbeta någon annanstans, vissa har tröttnat, en del gillar inte ledningens idéer eller styrelsen, andra ogillar mig och mina metoder. Men det är så det är, säkert inte bara för mig. Ibland hamnar man till och med i skottlinjen. Man skjuter alltid budbäraren….eller? Dom här vägarna som måste vandras går jag ofta ensam. Jag behöver gå in i mig själv och reflektera samtidigt som jag handlar. Jag tycker det är enklare att kommunicera  i singularis. Ju fler kockar desto sämre soppa. Svaren stämmer inte alltid överens och vi använder olika språk och sätt att förmedla information. Jag menar inte att jag är en stjärna men det kan ofta uppfattas som mer förvirrat när många röster ljuder. Och då blir det kanske extra tungt ibland, när jag väljer att vandra ensam, reflekterande och agerande. Men det passar mig. Jag funderar dagligen på ledarskap och utveckling. Hur vi är mot varandra och hur vi ska kunna bli bättre, snällare, tydligare, rakare, utan att för den delen kallas obarmhärtiga i ena sidan och mesiga å den andra. Vad är det som gör den goda ledaren? Jag tänker att det är medarbetaren som till viss del är med och skapar dom goda förutsättningarna för gott ledarskap. Att tala bakom ryggen istället för direkt, att inte göra det man är satt att göra, att inte se skyldigheter utan bara rättigheter.. alla dessa saker gör jobbet extra svårt. Det blir ett omöjligt att leda en organisation där man tappar lojalitet och arbetsmoral, arbetsglädje och team-känslan. Nu säger jag inte att detta handlar om min egen arbetsplats utan jag pratar mer i allmänna termer om vad som bygger och bär! Och där måste alla vara med! Annars kommer vi aldrig framåt, då blir ett steg fram två steg bakåt. Ganska trist tycker jag. Ibland måste vi våga kasta oss ut utan varken mål, metod eller resultat. Där i det rummet skapas nya idéer, kreativ tankar tar fart och vi utvecklas! Vi lär oss nya saker och ser att andra sätt än det invanda också kan vara bra. Som sagt vissa vägar väljer jag att vandra ensam. För att det ingår i uppdraget. För att det ibland är det bästa vägen även om det skumpar ordentligt under vissa perioder. Och jag landar i att jag gillar att leda, entusiasmera, bygga, skapa och tänka framåt. Det är fantastiskt spännande. När gruppen lyfter och vi liksom tar fart. Då blir dagarna i Stockholm lisa för själen, ny bekantskaper ger ny energi, det bygger och stärker. Bless, kämpa på… Ha en fin vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s