Pyspunka…#fuckcancer

Ibland går luften ur mig, ja och kanske dig också. Du vet när tröttheten väller in, bara hänsynslöst tar plats, brer ut sig, uppslukar all den sista energin som du har att uppbringa. Asjobbigt, verkligen. Tycker jag iallafall. Nu är en sån period. Jag var ju för ett par veckor sedan, där i maskinen som granskar cellerna på riktigt, och jag är tacksam för att jag får göra det. Men väntan är jobbig samtidigt som livet fortgår. FÖR FULLT kan jag väl säga. Så kommer brevet, för det är vad man hoppas, för dom skickar brev om allt är bra. Den här gången ringde dom och det är något som stör, bilderna är inte bara celler som är fina utan något annat. Man ska aldrig måla fan på väggen innan man vet, och det gör jag aldrig men det blir som en pyspunka… Luften sipprar ut mellan leende läppar och jag kämpar på. Men det är tröttsamt. Jag är slut. Ny remiss. Vad är det som gör ont och vad är det bilderna visar? Jag har ingen aning, jag vet bara att nya undersökningar väntar och nya provsvar ska komma, förhoppningsvis med posten. Och vem är jag att klaga! Jag har det fantastiskt bra i jämförelse med så många som hela tiden släpar sig fram genom livet. Jag är stark, det vet jag. Både psykiskt och fysiskt men ibland så tänker jag att även jag kommer att hinnas ifatt. Ifatt av barndom, ungdomen, separationer, förluster, misslyckanden och mycket mer… Eller så trubbas jag bara av. Och det är väl nästan värre än att bli upphunnen? Tänk att vara blacé för det sker runt omkring, att inte beröras, att inte kunna känna. Hemska tanke. Jag berörs fortfarande… Förra veckan begravde jag en man över 90 år, en av sönerna bryter ihop vid kistan och jag står och blinkar som ett fån… Inte gråta… Inte nu…Tårarna trillar över kanten, osynligt men ändå… Just nu är jag i Stockholm. Ett lite av stormens öga. Lite tid för reflektion, arbetsro och ny input. Som sagt jag har mycket att glädjas över! Tacksam varje dag, men pyspunkan dränerar. Den måste kompenseras och det tar energi. Nåja ingen fan på väggen ännu, bara vila i min väntan. Jag tror att jag mår bra och ni som känner mig vet att jag gillar ha koll! Att inte veta är att inte ha koll! Nu blir det fina dagar med ny vänskap i Falun, härlig helg med bästa vännen och långa promenader i vårsolen i en av världens vackraste städer. Det är livkvalitet och lagar pyspunkan om än så bara tillfälligt… korta tankar en helt vanlig onsdag. Nu är det läggdags, imorgon en ny dag med nya möjligheter! Bless and take care!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s