NEW SHAPE, SAME SHIT…

Nytt år med nya möjligheter.. nästan så jag kräks av min egen kläm-käck-het! Men ändå så sant och jag menar verkligen det när jag säger det. För visst är det så? 365 nya blad att skriva i livets bok, inget vi borde ta för givet. Inte alls! Snarare tvärtom så borde varje år börja med en bön över det som varit och en över det som ska komma. Vi kan egentligen inte ta något för givet, allt kan hända, vem som när som… Lite domedagsprofet kanske över det, ber om ursäkt så här i början på något nytt men jag kan ha svårt att hitta orden för vad jag menar! Det är så ibland… Nytt år, nya möjligheter, nya löften! Ja just det nyårslöftena. Vad blidde det i år? Träna mer? Ta vara mer på familjen, vännerna, semestern? Bara du vet. Jag glömde bort dom! För jag var fullt upptagen med att hinna i tid till firandet, till bubblor och babbel, till härligt sällskap OCH att hålla mig vaken efter 48 timmars resa. I-landsproblem att inte komma fram i tid. Jag kom fram. Jag lever. Jag är inte sjuk och trötthet är inget jag dör av. Men nyårslöftena glömde jag där på det kalla stengolvet på Heathrow, innan mellanlandningen i Lissabon och den långa bilfärden till slutdestinationen. Men nu! Nu har dom kommit till mig. Kan bero på att jag fyller år på tisdag. Ännu en älskad födelsedag. En dag närmare övre medelåldern, ont i knäna, stel i ryggen och enorm livserfarenhet…:) Mitt löfte, kanske för att det är sista chansen innan rumpan når knävecken: NEW SHAPE, SAME SHIT! Jag önskar 2017 blir året då jag ÄNTLIGEN kan se mig i spegeln och tänka: Hmmmm inte dumt. Det är väl dags efter 46 år! Eller hur? Skam att vi kvinnor, och kanske män, inte kan acceptera våra kroppar, med hullet, håret, skavanken och  skalligheten. Kritiskt tittar vi oss i spegeln och undrar: Vad hände? Det märkliga är att när jag var 16 så tittade jag i samma spegel men jag såg inte en vältränad ung kropp, jag såg bara för små bröst, stor rumpa, små ögon eller för stora ögon, jag såg celluliter utan att veta hur det såg ut. Jag tittade och önskade annat… Hur gick det till? Varför blir det så? Vem får mig att känna mig ful och varför är det svårt att tro på den som säger annat? Ja världen, vi, är märkliga på så många sätt. Så därför: NEW SHAPE, SAME SHIT! Kroppen är den samma, insidan likaså men nu ska formen sättas. Kanske inte i ett åttapack men i styrka och ännu mer livsglädje. I starka ben som ska ta mig/oss till Paris. Jag vill vara stark! Det är urviktigt för mig.. för jag kan själv…Jag vill orka lyfta och släpa, jag vill kunna göra 50 armhävningar utan att sätta i knäna, jag vill kunna lyfta armarna mot luften utan gäddhäng… Så himla barnsligt jag vet men det känns liksom om det är sista chansen som sagt… Förhoppningsvis kan jag springa ett maraton innan min 50-årsdag! Är jag ensam om mina tankar? Eller kan du känna igen dig om så bara ett uns! Same shit in a new shape… Kanske bättre, enklare. Här är jag med allt jag bär på både på insidan och i form av extra kilon. Kan man älska sig själv ändå? Japp det kan man. För det  är först när du älskar dig själv (kanske inte exakt allt men en del) som du kan vända blicken utåt och älska andra… utan förbehåll. Nytt år med nya möjligheter, kanske snarare får bli nytt år med nya utmaningar. Hoppas! För utan utmaningar ingen utveckling och ingen utveckling inget växande i uppdraget att vara människa. Tror jag alltså. Du kanske har en helt annan filosofi vilket så klart är helt ok ;). Imorgon upp på spinninghojjen igen. Hua, det var ett tag sedan. Have mercy!!!!

Pöss, bless…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s