Att tänka på julen… PÅ RIKTIGT! Jag är inte kvalificerad för Ernst…

Jag tror jag kommer spoliera alltihop på söndag… Där jag jobbar så har vi gudstjänster där vi delar ut biljetter, i och för sig gratis, men ändå biljetter för att många vill komma och brandmyndigheten har sagt att vi bara får vara en viss mängd människor där inne samtidigt. På söndag är en sådan biljett-dags-gudstjänst-er…Vi har två stycken efter varandra, en 17.00 och en 19.00 och alla platser är tagna. Människor kommer med förväntan, och vi levererar, det allra bästa vi kan. Upplevelsen och närvaron ska vibrera. Coolt tycker jag. Det är väl varje prästs dröm att varje plats ska vara tagen, paxad! Och allt kommer bli såsom vi önskar; bra musik, fint ljus, stämningsfulla textläsningar om herdar, änglar, en förstföderska och en tafatt pappa. Så kommer vi till predikan… den skrevs idag… den är varken söt, gullig, julig eller ullig. Den är ganska krass om vad julen handlar om för mig, för dig, för den moderna människan. Ofta tycker jag vi snuttifierar, förgulligar och egentligen omyndigförklarar det som sker. Gud har under årtusenden försökt göra sig synlig. Bibeln är full av bilder: molnstoder, brinnande buskar och ja uppfinningsrikedomen tar aldrig slut! Så till sist så genialiskt enkelt, så brutalt omvälvande; en liten människa som föds in i världen. Liten och hjälplös med nypvänliga lår och säkert runda kinder. Men bilden är inte söt, den är ytterst allvarlig. Gud blir en människa för att vi ska se! Och ändå är det just människan vi ofta missar i den andre. Hur lätt är det inte att gå förbi, vända blicken, gå till andra sidan… Men det går inte nu för det lilla barnet är som sagt hjälplöst! Inte en chans det klarar sig utan den andre, den vuxne eller det större barnet. Ingen lämnas oberörd av det lilla hjälplösa. Och jag vill be det lilla barnet att flytta in, be den lilla krabaten att ta plats och komma till rätta i mig. Kom och bo hos mig så att jag kan bli en bättre människa, så att jag kan vara där jag behövs mest och se den som inte blir sedd. Med det behöver jag hjälp så snälla ta din boning i mig! Om det handlar julen! Kärleken föds in i vår värld och vi blir uppdragstagare från den stunden det sker. Otroligt och omvälvande. Jag blir ödmjuk av bara tanken på vad det kan göra med världen som på många sätt vänder sig i jämmer. Vi är inte bra på att förvalta det vi fått! Vi behöver skärpa oss! Att se nära men också fjärran. Den här veckan har jag lärt mig ett nytt ord: mänsklig härdsmälta. Ja det är tydligen det i Aleppo. Så hemskt, mitt i vår julstämning så händer det, så långt borta men samtidigt så är det lilla nyfödda barnet även där! Samma barn med samma behov av närhet, ömhet och kärlek.. Tiden är ur led som så många gånger förut. Det har en tendens att upprepa sig….Ja det går nog åt skogen med julstämningen på söndag, men mitt uppdrag är också att ta risken. Jag hoppas dom som kommer öppnar dörren på glänt, tar med sig det lilla barnet hem och skickar det vidare… Som ringar på vattnet, ingen kan göra allt men alla kan göra något… Vad gör du? En inte helt oviktig fråga mitt i glöggmysens och julpyntens glamour…Herregud, jag hade åkte med huvudet före ut ur Ernst stylade studio, jag gillar inte ens barfota män som har sagt att libbstickor har tittat honom i ögonen.. Julen är mer än Jul med Ernst och upp och nervända amaryllis i varenda jäkla fönster. Det handlar ju om livet! Om oss, om vår planet… Ja jösses jag kommer verkligen dra ner julstämningen på söndag, undrar om det går bättre om jag ler hela tiden…

Pöss & Bless…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s