Jag vill inte verka Trumpen…

Du vet precis vad du gjorde den 11 september, du kan säga precis vart du befann dig när du nåddes av nyheten att Olof Palme blivit mördad eller Anna Lindh knivhuggen på NK… Jag gissar att du också kan namnet på den första du kysste eller hade sex med… Vissa saker etsar sig fast och blir tydliga minnesbilder. Tänk om den 8/11 2016 blir ett sådant datum, som liksom bränner sig fast. För att det finns ett före, och ett efter…Idag går amerikanarna till valurnorna. Köerna ringlar sig långt långt och det dallrar i luften. På många sätt en ödesdag. Ett val där allt ställts på sin spets. De sista dagarna handlar det inte så mycket om de politiska frågorna, dom är lämnade därhän. Nu handlar det om vem som är den fulaste fisken, vem som kan ljuga bäst och vinna mest. På avstånd är det en cirkus vildare än vanligt och någonstans inom mig är jag rädd. Där finns en mansgris, kvinnoförnedrande, invandrarfientlig, slug, girig och enligt mig, elak man som kan komma att bli president. För just nu röstar man, inte för att rätt kandidat ska vinna utan för att slippa den ena eller andra. Jag säger inte att det andra alternativet är det bästa men utav de två möjliga så är väl Hillary den minst farliga? Förhoppningsvis vill hon fortsätta Obamas goda arbete och ha honom som rådgivare? Det är nu jag tänker: tänk om….tänk om Michelle kunde ställa upp, tänk om Barak kunde väljas en tredje period, tänk om världen imorgon är mer Trumpen än vanligt…Tänk om den 8 november blir dagen då allt vände? Då murar började byggas ännu högre, skillnader och klyfter uppmuntrades, människors värde än mer graderades och världen från den här dagen blev lite kallare…Imorgon vet vi, eller i alla fall har en aning. Oavsett hur valet går så får vi uppleva att ett stycke världshistoria skrivs: den första kvinnliga presidenten i USA eller också en av dom märkligaste…Om jag uttrycker mig försiktigt och lite diplomatiskt… Den som lever får se. En ny dag med nya utmaningar!  Själv har jag inte sovit på ett dygn. Inte ens trött. Märkligt tycker jag själv. Hemkommen efter härliga dagar som bygger upp. Ingen stress, ingen hjärtklappning, inga sömnsvårigheter, bara lugn och ro. Ett härligt tillstånd! Och just nu ett behövligt sådant. Denna vecka börjar flyttkartongerna vikas igen för fjärde gången på 3år. Jag kan ju lugnt konstatera att jag inte släpar runt på mycket skit i alla fall. Ägodelarna blir färre och annat får ta plats i livet. Nu ryms och samsas väldoftande vackra doftljus, lugna färger, ett gott vin, värdefull gemenskap, en jäkla massa pass på en spinningcykel och nya vänner. Och allt det tar jag lätt med mig utan flyttkartong till min nya adress i Maria Park. Tillbaka till ”the old neck of the woods”. Även det med skräckblandad förtjusning. Men med positiv inställning och det fina huset, ja då blir även det toppen. Vid fötterna ligger min älskade Bosse (en hund), jag har saknat honom. Matilda är på valvaka på skolan hela natten, lycka till med tanke på dygnet vi varit vakna, och Emma är med pappa Pelle. Ja du imorgon vet vi, blir världen annorlunda eller blir den helt crazy? Be en bön ikväll om det bästa. Att allt ska bli bra…Jag kommer aldrig bli Trumpen, aldrig. Jag lovar att göra det bästa jag kan för att bidra med det som är bra, inte bara för mig utan även för dig…

Pöss, bless

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s