Vad ska du göra när du blir stor?

Livet liksom rullar på… Tusentals sekunder går det åt per timme och slarvas dom bort så kan vi enkelt konstatera att dom inte kommer åter. Ibland går tider fort och ibland sniglar den sig fram. Märkligt fenomen det där. Jag har enkelt passerat halva min livstid. Ingen i min familj och släkt lever särskilt länge. Jag tror min norrländske farfars far tog priset: han blev typ 90 nånting. Han hade alla sina besparingar i madrassen och drack hembränt. Det kanske är nyckeln till ett långt liv… Jag är oerhört rastlös. Har alltid varit, och då jag idag ser det som en bra egenskap så hoppas jag att jag förblir sådan tills den dag jag dör. Men så har det inte alltid varit. Rastlösheten kan också vara till förbannelse. Att aldrig finna ro, att alltid jaga, att alltid se framåt, svårt att vara i stunden. Det tog många många år att lära mig själv att hantera detta och kanalisera mycket av energin till idéer och projekt. Idag så går det ganska bra. Men ändå så kommer frågan då och då, ibland mer frekvent: Vad ska jag bli när jag blir stor? Känner du igen tanken… Jag har dessutom ibland tanken som far igenom huvudet: snart kommer dom på mig, att jag egentligen inte kan något… Herrejösses vad ska jag bli när jag blir stor?! Jag vet inte, jag kanske är den enda som tänker och känner så och då kanske du kan förstå den obekväma känslan som infinner sig när jag fattar jag är 45 och ½ år och inte 25… Det är ju bara 20 år kvar till pensioneringen! Så mycket att göra, så många idéer och så lite tid!!!! Nästa fråga blir ju då: skulle du göra samma val igen, om du fick möjligheten att göra om… Yrke? Stad du bor i? Umgänge? Jag hoppas du svara ja på de flesta frågorna. Att du med vissa justeringar ändå är rätt. Jag är rätt MEN jag märker med åren att det jag värdesätter mer nu än för några år sedan är FRIHET. Det saknar jag på ett sätt där jag är nu. Min närvaro krävs i hög grad rent fysiskt. Det jag drömmer är att jag har mitt jobb i min  dator. Att vart jag än sitter så kan jag jobba. Låt säga det så det låter lite glammigt, att min arbetsplats är Barcelona, L.A, New York eller Helsingborg, eller varför inte Gotland, min nyfunna kärlek… Och allt ryms i en dator, all info svävar i cyberrymden. Ja det skulle passa bra just nu. Då kanske även rastlösheten stillat sig, vad vet jag. Kanske är det en försenad 40-årskris, eller ännu värre: en kombinerad 30-40-årskris! Allt tar ut sin rätt och någon gång så säger kroppen på knoppens vägnar; nu får du ta och sakta ner. Nu pallar jag inte mer. Och fattar inte huvudet så är ju kroppen så suverän, det handlar ju om överlevnad, att den kopplar ner. Jag får ofta feber när jag är på gränsen. Måste stanna i sängen en dag eller två…Vila… sova… När det inte räcker så töms jag på all energi. Känns som en zombie, går står men knappast mer. Inte någon bra känsla, eller hur? Det är kanske då mer än någonsin som tanker poppar upp: Pernilla vad ska du bli när du blir stor? Ett barns fråga i en vuxen människa huvud. Ja vad ska du bli när du blir stor? Jag strävar ofta efter helhet. Det kanske inte är ett lika barnsligt svar som frågan i sig. Det är väl där det skiljer sig. Jag drömmer inte längre om att bli flygvärdinna eller att jobba i en fin klädbutik. Båda hade tagit död på mig länge sedan. Vad ska du bli när du bli stor? Jag ska bli hel, jag ska sträva efter frihet. Ja så får svaret bli i ett rörigt huvud en höstlig afton den 7 augusti…

Bless…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s