Mina tre killar…

mur

 

Är du en person som söker fakta innan du drar dina slutsatser, eller ställer du dig och låtsas att du vet, att du kan, att du har läst på?  Jag är en person som jag kallar learning-by-doing. Jag vill gärna veta, jag söker gärna kunskap genom erfarenhet. Just nu är jag inne i ett sådant skede: learning-by doing. Sedan i oktober så är jag god man för tre ensamkommande flyktingkillar.

Jag hade dålig insikt i systemet, lyssnade på människors åsikter, människors okunskaper… Det visade sig att många tycker och tänker, ofta med en rasistisk underton och det var då jag bestämde mig: learning-by-doing, jag anmäler intresset för att bli god man och lär mig, delar liv med en människa långt ifrån min egen trygga verklighet och lär känna systemet, som med handen på hjärtat är skruvat. MEN det är ju inte den afganske pojkens fel att systemet är skruvat eller hur? Det är ju vårt, politikernas, väljarnas fel… Men vem drabbas? Jo det gör ju den som kommer hit! Och skulle inte du, ärligt, om du blev erbjuden, ta emot hjälp? I form av pengar, god män, skolgång, och så vidare. Skulle du avstå? Skulle du säga tack men nej tack, jag ska väl inte ta emot hjälp från er, jag vill inte uppfattas som en parasti av medborgarna eller bli blängd på…                                                   Jag hade tackat ja, jag hade tänkt stora tankar om dessa människor som tar emot mig och som jag uppfattar vill hjälpa mig. Någonting inom mig säger att du gjort likadant…

Och vet du vad, det är en spännande resa jag fått förtroendet att vara med på! Tre unga killars nya liv, jag får dela med mig och jag får lära mig. Och ny kunskap kan ALDRIG vara fel. Det är inte lätt alla dagar det kan jag ärligt säga, tålamod och värderingar prövas men jag har fått tre nya bekantskaper som lämnat allt för att komma till ett land som lever i fred. Lämnat sin mamma och sin pappa och med fullt förtroende litar på mig. Litar på att jag vill dom väl, att jag tar vettiga beslut och att vi trasslar oss igenom systemet, som inte funkar… Det blir en låtsasverklighet när jag är med dom och det känns ofta surrealistiskt. Händer detta dom? När träffar dom sin mamma igen och när får dom en kram? På vilket sätt formas dom in i en ny framtid och vilket öde är deras?

Learning-by-doing… ett tips för bland annat den fördomsfulle, den som saknar kunskap, eller den som vill veta mer. Brist på kunskap skapar rädsla, brist på kunskap bygger murar. Jag är också rädd ibland.. men inte så mycket för dom utan för vårt system, våra murar och våra åsikter som speglar ett Europa som jag trodde vi lämnat. Men historien upprepar sig, om och om igen. Man kan ju fråga sig hur kloka vi egentligen är.

Jag har upptäckt att en invandrarkille från Afganistan på 16 år inte skiljer sig särskilt mycket från våra svenska tonåringar. Nyfikenheten finns där, den lilla som vill vara stor, kärlek och livsfrågor, nya skor och träning… Den stora skillnaden ligger i livet före, en ensam resa genom ett kallt Europa, droger för att döva ensamheten och ångesten, saknaden av kramen, föräldrar som finns kvar, i vissa fall oförmågna att ens kunna kommunicera med dom som är familj då det saknas både iPhone och wi-fi… en helt annan värld. Vi lever i fred ur det stora perspektivet, men inom landet rasar ett krig, ett vi och ett dom, det byggs murar som inte alltid syns men som vi visar med blickar, kroppsspråk och genom iskalla facebookinlägg… Skärpning! Learning-by-doing… ett tips för den som vågar och vill veta mer!

Bless…

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s