Inga rubriker…

Jag läser i flödet om alla dessa människor som drabbas. Det gör ont. Den senaste veckan i Bryssel och i Pakistan. Oskyldiga människor som är på en plats där någon bestämmer sig för att göra illa…på riktigt. Nu snackar vi ren ondska. Jag kan inte benämna det på något annat sätt. Jag kallar det även galenskap, för vilken människa vid sina sinnesfulla bruk gör något sådant: spänner, ja kanske till och med tillverkar, ett bälte med plats för sprängmedel runt sin midja och trycker på en knapp, drar i ett snöre, vad vet jag. För att döda. Sjukt. Rubrikerna flödar över och någonstans inom mig viskar rösten att det är ju precis det dom vill. Att vi ska skriva om vår rädsla, om vår otrygghet, om hur vår vardag rubbats, att vi visar bilder på dem vi förlorat så att vi kan se oss själva. Identifiera oss. Det kunde ha varit jag eller du… Snabbt får vi veta vem som tar på sig dåden. Vi står handfallna.

Så tänker jag på alla de människor jag möter. Dom som gråter och lider, dom som ibland släpar sig fram genom livet. Dom som också förlorat, som varit på fel ställe vid ett tillfälle, drabbade av olycka, sjukdom eller utsatthet. Dessa männsikor får inga rubriker. Förlusten är inte mindre då den sker i det lilla sammanhanget. Man sörjer inte mindre för att en människa långsamt dör av cancer eller hastigt rycks bort. Man saknar inte mindre för att det inte sker i det stora sammanhanget.

Jag minns tsunamin i Thailand. Vi flög hem de avlidna, kungafamiljen stod på Arlanda mitt i skarven mellan natt och dag för att möta de första kistorna. Svenska kyrkan flög över präster som höll minnesstunder vid stränderna och sände hoppets lyktor mot skyn.     Ja vi vet själva att svenska staten tog ett jätteansvar när det gällde anhöriga, överlevande och transporter av de som blivit identifierade.

Ett par månader senare blir jag kontaktad av en förtvivlad, man, en pappa, som förlorat sin son i en mc-olycka, just i Thailand. Vem hjälper mig, är hans fråga. Ingen från staten som var villig att betala hans sons sista resa hem till Sverige, i en kista, ingen kungafamilj, ingen hoppets lykta mot skyn. Ensam med allt det döden kommer med och samtidigt mitt i sorgen. Inga rubriker, men bärare av en av de största förluster vi kan göra som människor. Mannen är bara en av dom jag möter. Jag möter dom vars förluster inte ger några rubriker. Det jag vill ha sagt, är att förlusterna sker ständigt, kanske närmare än vi kan ana. Vi kan inte förutspå vart nästa terrorattack ska ske, det får andra mer kunniga ta hand om. Men det vi kan göra är att vara mer uppmärksamma på det som finns runt omkring oss, nära. Framförallt ska vi öva oss i att inte vara rädda. Även om döden skrämmer oss och många av oss inte riktigt vet hur vi ska bete oss i dess närhet.  Det sista den drabbade behöver är att bli lämnad ensam…

Det finns några enkla saker att komma ihåg: 4H! Håll om, Häll i, Håll tyst och Håll ut! Att få en kram, en klapp på kinden räcker långt. Fysisk närhet läker. Den som sörjer tappar matlust, vill inte och orkar inte. Ta med en matlåda, bjud över på lite mat. Att hålla tyst handlar om att inget av vad vi säger kan ta bort det som gör ont, förlusten. Vårt babblande kan vara dränderande, tröttande. Låt den som sörjer få prata, och berätta och berätta igen. Att lyssna är bra. Håll ut! Sorg tar tid! Det försvinner aldrig. Det handlar snarare att vi som förlorat hittar förhållningssätt att leva med smärtan. Den blir likt ett läkt sår på kroppen. Som en ständig påminnelse om vår förlust, och såret läker olika bra beroende på hur vi tar hand om det… Jag har några såna ärr på min kropp, vart och ett som en påminnelse om den jag älskat/älskar och saknar. Ibland till och med så det gör ont. Fysiskt.  Håll om, häll i, håll tyst och håll ut…

De flesta förluster sker utan rubriker men ytterst sällan utan smärta. Det präglar oss, varje dag resten av våra liv.

Var rädd om dig, och de dina, 4H…

Bless

På bilden: Mamma 1947-2013

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s