Lyckofigur?

Det är knappt jag vågar skriva att jag börjar förändras… Det är både otäckt och skrämmande. Jag funderar mycket på varför och på vilket sätt jag förändras. Kanske enklare för den andre att berätta, men jag känner det tydligt. Vad är det då som ger förutsättning för förändringen? Jag kan väl egentligen sammanfatta det i en enkel mening: världen vi lever i gör att jag förändras!

Jag är förespråkare av förändring, det vet alla som känner mig. Jag tycker om möten som utmanar och ger mig tankenötter, jag tar gärna diskussionen och jag tar tacksamt emot input som gör att mina värderingar eller åsikter byter spår eller finner nya vägar.

Men nu är det annorlunda… Allt händer slag i slag och jag vet inte riktigt om jag gillar det. Jag känner oro inför framtiden, för mina barns framtid, för dina barns och barnbarns liv och hur det ska bli. Ja det blir helt klart en annan tid och så har det ju alltid varit. Det känns som om vi håller på att tappa greppet helt. Gränser som står vidöppna blir genom beslut stängda och murar byggs, kulturer frontalkrockar och synen på manligt och kvinnligt tar steg bakåt, man tar till våld som blir dödligt på skolor, rätten till kroppen är tydligen inte bara en egen längre utan fler tar sig rätten… Bomber briserar och jag upplever att vi står ganska så handfallna! Nej vi står mycket handfallna. Inte ens beslutsfattarna verkar ha koll…

Jag mår dåligt och lyckofiguren börjar tappa färg. Jag tycker uppriktigt det känns läskigt! Inte ens facebookvärlden alltid-lika-glada-bilder kan döva denna oro. Vart sjutton är vi på väg? Vilka beslut fattas av dom som ska kunna detta och hur påverkar det mig, oss… Jag tror fortfarande ingen från regering besök Öresundsregionen, sett, lyssnat eller hört. Kanske lägger dom örat mot marken uppe i Stockholm men jag gissar att det är bara mumlet dom hör. Det är inte bara flyktingen som är rädd. Jag lägger örat mot marken och jag kan säga att vi är många som känner rädsla! Lyckofiguren står snart gömd i hörnet, trängd och grå. Jag tycker det är sorgesamt. Så hopplöst på något sätt. Så utan energi. I takt med att världen förändras så förändras även jag. Mina tankar börjar ta andra vägar och sinnet tyngs. Värderingar slits och jag får kämpa för att behålla ett öppet sinne. Jag erkänner det även om det är jobbigt och varje dag blir en övning med mig själv att fortsätta vara någorlunda klarsynt…

Vad ska vi göra, vad kan vi göra… Hjälp mottages tacksamt… Pöss Pöss och var rädd om dig!

Annonser

2 reaktioner på ”Lyckofigur?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s