Bara äckliga praliner kvar…

Jag ÄLSKAR alla dessa möten. Jag har mer och mer komma att inse att alla dessa människor är livsviktiga för min överlevnad. Ensam är absolut inte stark utan snarare en navelskådande egoist som missar livets elixir. Vad vore jag utan dig? Ja inte mycket. Det är i dina ögon speglingar sker och energi skapas. Inte i min ensamhet utan i vår tvåsamhet! Det är liksom i vår bräcklighet som Gud  ser möjlighet.

I alla vrår lyser tända ljus och det är lördag. Ska göra något inte helt vanligt: gå på restaurang. Ska bli mysigt. Bara jag och en vän. Tjöta gnöta och vrida och vända på livets trivialiteter.

På mitt matrumsbord ligger små högar av förhoppningar, kläder för utvalda tillfällen. Vissa packningar är viktigare än andra. Semester smakar gott i munnen just nu. Men L.A verkar bjuda på svenskt decemberväder fast utan regn. Jacka ska med och jeansen. Bikinin ligger i hörnet utifall att…

Innan jag åker ska alla stakar och stjärnor ned, de vise männen hinner både komma och resa hem innan jag landar. Rensa och rena, samma sak varje år. Julmaten ligger som ett mindre traktordäck runt midjan och i alladinasken är bara de äckliga pralinerna kvar. Konstigt nog försvinner även dessa innan kartongen kastas i återvinningstunnan. Men julen ligger i hjärtat, alla dessa möten med förväntansfulla ögon. Hoppas vi klarade av att göra dessa människor gladare, mer fridfulla! Traktordäcket får sig en omgång längs Redondo beach. Snart nytt år med nya utmaningar. Allting är möjligt! Ta för dig!

På återhörelse! Pöss

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s